Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kände sig munter och till freds. Ester var
förtjusande. Icke förrän nu, då hon sjunkit ned i hans
soffa, hade han lagt märke till vilken vacker soffa det
var. Den gav henne stöd för ryggen utan någon
kudde. Den svällde själv ut, mjukt och behagligt
stoppad, inbjudande till vila, och karmstödet av
mahogny smög sig linjerent efter Esters arm.
— Sitt där. Sitt kvar, mumlade han, döljande sitt
ansikte bakom tekoppen.
Bara hon ville leende sitta där framför hans
tebricka i evigbet, fyllande hans kopp med den heta,
doftande drycken, skulle de tankar, som kvällar och
nätter anfäktade honom, säkert vika undan. Annie
tog en kaka till.
— Varför bor inte doktorn i staden? sade hon.
Ni skulle ha en elegant våning där och bli läkaren
på modet.
— Hur blir man läkaren på modet då? frågade
Stefan road.
Annie höll manande upp kakan i luften.
— Jag kände en läkare en gång. Inga namn! Jag
är diskret. Han blev läkaren på modet, och den
lyckliga ställningen bibehöll han ett par år, vilket är en
lång tid. Han var nervläkare, biktade själar, ni
förstår. Men i början blev det ingen fart på hans praktik:
gamla gummor, en och annan förläst yngling, enklare
folk. Ingen piff på det hela. Då kom en dag en av
den finare societetens damer till honom. Hon hade
sökt alla läkare i Stockholm, nu tänkte hon pröva
denne. Somliga kvinnor ha formlig vurm på att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
