Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vem är du? Jag känner dig icke. Farväl.
Stefan bet sig i läppen. Det var alltjämt Tyra han
tänkte på. Men han tvekade att taga henne. En aning
sade honom att hon utan mycket motstånd skulle bli
hans. Men sedan? Skulle han inte än en gång erfara
den skräck, som en gång förut skakat honom. Skulle
inte också hon stelna, bli kall i hans famn? Han
älskade henne inte. Efteråt ville han henne
ingenting. Stundens lust kunde inte räcka över de döda
timmar, som skulle följa. Tyra kom honom alltid
att bittert erinra sig den franska flickan. Det var
något hos henne, kanske något ödesbestämt, en
sensualism, som fanns där för dess egen skull, utan högre
mål, förbunden med jorden, med allt som rörde sig
och växte, fett och gott som myllan, glödande som
den underjordiska elden under berget.
Stefan kastade ifrån sig cigarretten med en suck.
Han märkte, att han ibland tyckte, att Tyra var lik
Ryds ryska flicka, ibland kvinnan från Paris, ibland
åter en dam han mötte på gatan. Bilden av henne,
som han bar inom sig, tycktes flyta omkring
överallt, stundom stelnande till ett ansikte ur vimlet, så
att han ryckte till och trodde sig se Tyras drag där
de icke funnos. Han var ingen eremit. Han hade ägt
andra kvinnor efter den lilla fransyskan utan att
straffas, som den gången, för sin erotiska egoism.
Men Tyra, nej, hon skulle bereda honom smärta,
lidelsen skulle bli till bett, icke till smekning, om den
ej stelnade i kyla och död. Borde han inte nu ta tåget
hem? Det var så omöjligt att besluta sig i kväll.
11. — Krusenstj erna, Fru Esters pensionat.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
