Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick in på en biograf. Det var aftonens andra
föreställning, som redan börjat. När ljuset tändes,
upptäckte han på en bänk framför sig Annie
Hill-gren i en charmant promenaddräkt. Bredvid henne
lutade sig en herre mot hennes axel och läste på
programmet i hennes knä. Han hade en frappant
profil och ett rödlätt, friskt ansikte. Som om Annie
känt, att någon betraktade henne, vände hon på
huvudet och mötte Stefans ögon. Då nickade hon vänligt
och log. Medan figurerna på den vita duken dansade
och mördade, svimmade och kysstes i hastigt tempo
till tonerna av orkestermusiken, vilken dövade
åskådarens öron som ett jämnt och dånande vattenfall,
fortsatte Stefans tankar att vrida sig. Där var nu
Annie Hillgren, snuddande vid mannen bredvid sig,
obekymrad om sitt rykte, med morfinsprutan i
fickan till hands, om ledsnaden eller tröttheten skulle
gripa henne. Förmodligen hade hon aldrig tvekat
mellan rätt och orätt, passion eller andlig kärlek.
Hon hade tagit emot vad som räckts henne och
njutit därav. Och Ryd, som Stefan nyss mött med
Annusjka — gjorde de icke alla detsamma: kramade
i sin famn stundens lycka, väl vetande att den i nästa
ögonblick kolnad skulle falla till marken. Varför
skulle då Stefan driva omkring en sådan vårkväll
ensam och med ett sinne, som trånade? Han lutade
sig fram och betraktade skådespelet, som rullades
upp framför honom. Alltid detsamma här som i livet
— evigt, oföränderligt detsamma. Tröttnade då ingen
på detta passionens ledmotiv, som envist som böljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
