Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör ingenting. Förstår du, det gör ingenting. Men jag
sträcker ibland mina armar mot himmeln och tackar
för att jag blivit en människa.
Fru Sundling ryste till och rörde sig oroligt i
stolen. Fröken Steen hade böjt sig fram mot henne. Nu
talade hon lågt, fort, som om hon kände att krafterna,
vilka samlat sig inom henne till utbrott, snart skulle
vara slut, och som vore hon ängslig för att hon kunde
sjunka ned igen i sin gamla tystnad innan hon hunnit
säga allt:
—- Vet du hur en sådan känsla som min är? Det
vet du inte? Vilken triumf för mig, den ständigt
underlägsna, att sitta inne med en vetskap, som aldrig kan
bli din! Den jag älskar är ung, han är mycket yngre
än jag. Så kunde jag vara hans mor -—- så kunde jag
vara hans älskarinna. Vet du vad det betyder: en
två-faldig lycka. I den lyckan blir till och med min ålder
en välsignelse. Jag skulle kunna vagga honom på
mina knän, som ett litet bara — mitt barn -— och
sedan låta honom somna mot mitt sköte, medan jag
ströke hans hår, salig i vetskapen om att dock vara
mer än mor, en kvinna, som kan skänka vällust.
— Du är tokig! Sluta då, ropade den andra
förfärad. Hon hade blivit högröd i ansiktet.
— Vänta, sade fröken Steen. Du måste inse, att
jag inte är föraktlig, att också jag är en kvinna. Jag
har fått del av sakramentet, fastän jag var den
obetydligaste av alla. Kärleken rymmes i en skål, som
svävar i rymden, bara vi nå den med våra läppar,
genomströmmas vi av detta heta fluidum, som skapar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
