Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trycktes ned, det enda inom mig som levde var
smärtan över att vara en sådan, som alla hånade. Med den
kom jag hit. Jag var ond och bitter, och ständigt fick
jag nya sår, också här på pensionatet. Tyst, stör mig
inte! Låt mig säga detta till slut.
Fru Sundling hade gjort ett försök att avbryta. Hon
hade velat resa sig upp kanske för att gripa den andra
i armen, men hon sjönk åter ned. Den grumliga rösten
fortsatte:
— Ständigt var det någon, som sårade mig. En gick
före mig i dörren utan att be mig om ursäkt, en annan
tog för sig av en karott pä bordet mitt framför mig
utan att först fråga mig, om jag ville ha. Det var inte
handlingarna, obetydliga i sig själva, vilka pä nytt och
på nytt revo i mina gamla sår, det var tanken, som
beskäftigt var där och viskade i mitt öra: ”Se, de
åsidosätta dig igen, de tycka att du ingenting är, en nolla,
och därför ha de ingen hänsyn som för andra!” Jag
har föraktats, och kanske var jag föraktlig. Den, som
tyst som en skugga glider fram genom livet utan att
någonsin våga låta sig fyllas av en verklig känsla utom
den av förbittring, är måhända föraktlig. Hör du, att
jag nu talar om det som var? Jag är inte sådan längre.
Det var det, som du måste veta, så att jag skulle slippa
se dig gå ifrän mig uppblåst av ditt gamla överlägsna
medlidande. Jag älskar, ja, jag älskar. Det är smärta
det också, men det är en smärta, som gärna
får såra mig till blods. Det gör detsamma, vem
jag älskar . . . Jag säger inte hans namn till dig. Han
bryr sig inte om mig annat än som en god vän. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
