Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda naglarna och de knubbiga tårna, som han
beskrivit för pensionatsgästerna. Om kvällarna, sedan han
släckt ljuset, dansade den lilla runt hans säng i
mörkret. Ibland föreföll det honom vara en hel ringdans
av gullhåriga barn, vart och ett sättande upp ett litet
särskilt ansikte, som han väl kom ihåg: den glada
flickan, den onda, den leende och förnöjsamma, den
sovande, den som lyssnade till sagor ...
Under alla ensamma år hade han burit dessa
minnen med sig pressade intill sitt hjärta, vätta av tårar.
Han tyckte bäst om att tänka sig henne som barn.
Den andra, den fullvuxna damen, det var ett sådant
jättesteg framåt i tiden — tio år. Vad hinner man
icke på tio år, hur förändras man ej! Men så drog
han trött på munnen. Hade han förändrats under
dessa år? Då var han ett par och femtio, nu ett par
och sextio. Fyllde han inte nyss de femtio? Det låg
bara en natt och en dag emellan. Nej, tio år! Han
var inte förändrad, äldre, tröttare helt naturligt, men
i det väsentliga sig lik. Men redan den gången var lian
ju en gammal man. Då försökte han att i tankarna
förflytta sig ännu längre tillbaka i sitt liv. Hur förflöt
den där långa tiden efter det man blivit tio år och
upp till den respektabla åldern av tjugu? Han mindes
det inte riktigt. Barndomen och den första ungdomen
förlorade sig för honom i ett töcknigt dis. Men här
och där var dimman sönderriven och han såg enstaka
bilder målade i grälla färger mot en bakgrund av
något böljande och vårligt grönt. De framställde
korta och flämtande ögonblick av glädje eller ångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
