Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten gosse ridande på en häst, leende kramande
om tömmarna. En grind in till en trädgård, där
boningshusets röda tegeltak skymtade mellan grönskan,
och vid grinden en ljushårig flicka, som med strålande
ögon betraktade en ung man, med en onaturligt grann
halsduk. Ja, herr Moustik mindes halsduken nu efter
över fyrtio år! Den stod i oupplöslig förbindelse
med hans första kärlek. Och åter andra bilder från
den tiden lyste i natten och försvunno: rummet, där
hans mor låg död, ett ljus vid hennes huvudkudde,
som sakta droppade vax ned på spetsarna, utan att
någon flyttade undan det, resan över ett stort hav, då
känslan av flykt över vassa vågkammar tog bort
rädslan från det hotande djupet därunder, en vinterdag
på isen, när en av hans bästa vänner drunknat. Och
han greps av en visshet om att ögonblicket är det
enda, som har någon betydelse, det där bräddfyllda
ögonblicket då glädjen eller sorgen slår upp i en
flamma, förtärande alla andra känslor och samlande
sig till en intensiv förnimmelse av brinnande liv. Ja,
de brinnande ögonblicken blänkte som facklor i årens
tröstlösa gråa dis, där fotstegen trampade och
svettdropparna föllo.
Dottern skulle bara stanna ett par veckor hos
honom, sedan skulle hon fara tillbaka. ”Då blir jag
ensammare än förut”, tänkte herr Moustik. Endast
denna korta tid skulle han få känna glädjen av att
ha en dotter. Tänk, om han skulle fästa sig vid henne
så, att han efteråt inte kunde vara utan henne. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
