Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville ej veta av mitt lyte. Det måste döljas så mycket
som möjligt. I barnkammaren märktes det inte.
Och herr Moustik blev förtvivlad, då han tänkte på
detta barn, hans barn, som hållits undan, uppfostrats
bland tjänstefolket, därför att det ej kunde lysa
bredvid guldfjärilen.
— Men du fanns, sade hon och log. Du var en
dockgosse. Han hade en håv att fånga fjärilar med,
den hade jag fått av en tant, och en sportmössa. Jag
kallade honom inte pappa, han hette herr Moustik,
och herr Moustik regerade hela barnkammaren. Han
var mycket älskvärd, men respektingivande. Han
skrämde oss ofta med att han skulle fara ifrån oss
till ett land på andra sidan havet. Men jag lät honom
aldrig fara. Jag hittade på tusen saker, som skulle
behaga honom, så att han stannade kvar. Och jag
lyckades. Jag var glad däråt, ty hade han farit, hade
den okända världen, jättemänniskorna från salongen
och mammas budoar, slagit ihjäl barnkammarfolket.
När herr Moustik kommit in till sig, var det
berättelsen om denna dockherr-Moustik, som hindrade
honom från att somna. Av allt det dottern berättat var
väl detta det, som smärtade mest. Han såg för sig
lille herr Moustik i sportmössa och med fjärilshåv
sittande på en stol i barnkammaren, dit den halta
flickan undanskjutsades för att ej vara i vägen. Detta
var således barnets pappa — den lille herrn med
fjärilshåven. För honom gjorde hon sina vackraste
konster och behagligaste miner, för att han i nåder
skulle vilja stanna kvar. Det var därför hon genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
