Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken Steen kontmo fram och slogo sig ned vid bordet.
Doktorn gav dem båda en hastig blick.
— Krister håller sig också kry, sade han. Det var
längesedan vi hörde av någon attack åt hjärtat.
— Ja, det är verkligen roligt, svarade Ester lågt.
Den ständiga vistelsen i lantluften hade stärkt
Krister. Föregående söndag hade hans systrar varit
ute hos honom, och de hade tyckt, att han nu började
bli sig lik igen, sådan han varit innan sjukdomen
brutit ned honom. De hade med undrande blickar
granskat fröken Steen.
— God dag, doktorn!
Det var Annie. Ingen hade hört henne komma ned.
Då hon tryckte Stefans hand, fick hon en
misstänksam blick i ögonen. Hon undrade, om han ännu
upptäckt hennes tillgrepp, men han log lugnt, då
han hälsade på henne som vanligt. Om Stefan inte
varit så upptagen av Ester, skulle han säkert
observerat Annies oro, men nu märkte han ingenting.
Han lutade sig fram mot Ester över bordet. Hennes
händer sysslade med ett handarbete. Alltid var hon
upptagen med något, tänkte han. Därför fick han också
så sällan tillfälle att se hennes ögon. Men de nedslagna
ögonlocken, leendet, som darrade litet kring munnen,
tycktes vilja berätta något för honom, bara han vågade
eller ville förstå det. Men alltjämt svängde hans
känslor för Ester fram och tillbaka. Ibland var han
viss på, att hon måste vara den enda, den som skulle
kunna ge honom lugn, men åter andra stunder såg
han klart, att han inte var förälskad i henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
