Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister. Alla, utom han själv, voro medvetna därom.
Eftersom något så fantastiskt som att fröken Steen
skulle bli kär i honom aldrig hade fallit Krister in,
förstod han inte heller att tyda hennes blickar eller
hennes tystnad.
Annie talade till dem från sitt fönster. Krister vände
sig skrattande åt det hållet och ropade ett par
skämtsamma ord tillbaka. Han gick i solen, och hans unga
ansikte med sitt övermodiga uttryck av en hälsa, som
inte fanns, men som bedrägligt tycktes skimra genom
den klara, skära hyn, var en alltför stark kontrast till
fröken Steens vassa, redan åldrade ansikte. Och som
om hon förstått detta, höll hon sig i skuggan och
tycktes inte höra på replikerna, som flögo mellan
Krister och Annie.
Ester såg över till doktorns bostad. I detsamma steg
doktor Norelius själv ut på sin trappa. Ester smålog
litet. Han gick nedför gången. Nu upptäckte han
Ester och fru Åström på verandan och stannade ett
ögonblick liksom tveksam, men öppnade så deras
grind. Ester hade hållit andan. Ofrivilligt reste hon
sig upp, men satte sig genast igen.
— Hur står det till? frågade Stefan, då han
kommit upp på verandan. Ni tyckas vara friska här på
pensionatet numera och behöva aldrig komma till mig.
Men hans blick vilade på Ester, då han talade.
— Det är ju sommar, sade fru Åström muntert. På
sommaren är man inte sjuk.
Krister hade sett doktor Norelius, och han och frö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
