Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Marstrand. Ester hade lovat att ta hand om Inga.
Sä ordnades allt på bästa sätt för Annie. Det gjorde
det alltid, tyckte hon, knappast behövde hon sträcka
ut ett finger för att göra något för det själv.
Stefan hade inte heller märkt hennes tillgrepp i
hans medicinskåp. Men då hon ett par gånger mött
Tyra, hade flickan sett på henne med så svarta och
dystra ögon, att Annie ej vågat tilltala henne. Det var
nog bäst att låta den där episoden falla i glömska.
Stefan hade lovat henne ett recept på morfin, som
hon skulle ha med sig. Det skulle säkert bli
tillräckligt, eftersom hon genom att knipa flaskan fått dubbel
ranson.
Smågnolande sprang hon uppför trappan till Ivars
våning. Hon hade egen nyckel nu, och de enda
gångerna, som hon i detta sitt förhållande till Ivar hade
en liten hisnande känsla av att befinna sig på
otill-låtna vägar, var när hon stack in nyckeln i låset. Hon
satte alltså in nyckeln långsamt och vred om den med
en nästan njutningsfull min.
I tamburen härskade skymning. Alla persienner i
det angränsande rummet voro nedfällda, och efter det
bländande solskenet nyss där ute föreföll det Annie
att vara helt mörkt.
Ivar kom i dörren. Han drog henne genast in i
rummet, innan hon ens hunnit ta av sig kappan.
— Låt mig se på dig, du lilla, utbrast han.
— Här är ju mörkt, sade hon, men så svalt!
Då gick han fram till fönstret och drog till hälften
upp en persienn. Dagsljuset föll på hennes ansikte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
