Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hon blinkade och skrattade. Den uppknäppta
kappan, hastigt tillbakaslagen, visade hennes vita hals i
en spetsig urringning.
Han närmade sig henne igen, böjde henne långsamt
bakåt och kysste halsen just där urringningen slutade.
Han dök ned i något ljust och mjukt och doftande,
en ljum sommarvåg, tänkte han, men det var bara
hennes tunna broderade blus.
— Du dumme man, sade hon och skakade litet på
sig.
Ivar Lundstedt hade blivit sentimental efter den
fullständiga erövringen av Annie. Han var fyrtio år
och ansåg Annie ännu vara en liten flicka. Kanske
berodde hans känslor också på, att hon syntes honom
fullkomligt likadan nu som den tiden, då hon varit
hans fästmö.
Annie tyckte, att denna sentimentalitet missklädde
hans myndiga person. Hon förstod inte, att hon
betydde så mycket för honom. Hon visste ju inte, att
hon var hans ungdom. Allt det som hänt honom
senare räknade han som ingenting, när han åter tryckte
henne i sin famn. Andra kvinnor hade ej kunnat
ta bort bilden av hans första fästmö, som nästan varit
en skolflicka, då han funnit henne och kysst henne.
Den mognade mannen vill inte gärna glömma sådant.
Minnet av Annie hade han troget vårdat genom alla
år och tagit fram det igen, då livet förefallit alltför
trist och människorna alltför lymmelaktiga. Och nu
hade det underbara hänt, att den lilla fästmön kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
