Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet rinna på ett par flaskor. Annie hann inte
ta ut nålen, ty han slog sig genast ned i soffan, och
då han såg henne draga i klänningen, grep han
skämtsamt efter hennes hand.
— Du lilla, sade han och böjde sig ned och gav
hennes knä en hastig kyss. Hon drog snabbt ut nålen,
och i samma ögonblick fick han syn på morfinsprutan.
Hans ögon vidgade sig. Han tog om hennes hand
och fick den blanka tingesten fram mot sitt ansikte,
alltjämt med huvudet böjt över hennes knä. Han kände
det, som om han inte kunde räta upp sig igen. Åsynen
av den lilla morfinsprutan med sin nål, som stack
ut ur hennes krampaktigt slutna hand, tycktes ha en
förlamande inverkan på honom. Upptäckten var så
oväntad, att han först ej förmådde säga ett ord. Icke
heller Annie sade något. Hon hade fått ett litet skrämt
uttryck i ansiktet och vred och vände sin hand för att
komma loss.
Äntligen slaknade hans grepp. Med en brutal
rörelse slängde han undan hennes hand. Sprutan föll
i golvet. Han hade hastigt rest sig.
— Är det morfin? frågade han.
Hon såg inte på honom.
— Ja, mumlade hon.
Det fanns ingenting annat att säga. Hon tänkte ett
ögonblick på, att hon kanske skulle kunna lugna
honom med långa förklaringar om att hon nu höll
på att vänja sig av med morfinet, men då hon
erinrade sig, hur hon tagit flaskan ur doktorns skåp, och
18. — Krusenstjerna, Fru Esters pensionat.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
