Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr Moustiks dotter, kunde nu flera svenska ord.
Under den korta tid hon vistats på pensionatet hade
alla lärt sig att tycka om den stillsamma flickan. Fru
Åström planerade en resa till södern och hade gärna
en karta uppslagen framför sig på bordet på
verandan, där hon om förmiddagen satt och sydde.
Ester satt också gärna på verandan; från sin plats
såg hon över till Stefans trädgård. När han så kom ut
genom sin port och promenerade nedför gången
bar-huvad med det ljusa håret glänsande i solen, visste
Ester att han ämnade sig till henne. Hon reste sig
rodnande, då grinden där nere öppnades. Fru Åström
och justitierådinnan smålogo, och så gick Ester utför
trappan och räckte Stefan handen.
De promenerade ofta i pensionatsträdgården. Bakom
byggnaden fanns en liten grön berså, och här brukade
de slå sig ned. Stefan hade alltid något att berätta
från staden. Ester lyssnade småleende med en lycklig
glans i ögonen. Mycket sällan, nästan aldrig,
hän-tydde Stefan på sina känslor för Ester eller på
framtiden. De gledo in i en idyllisk samvaro, skuggad av
gröna blad och belyst av sol. Deras röster fingo, utan
att de i början ens märkte det, ett förtroligt tonfall.
När Ester en dag uppfattade den ömma klangen i
Stefans röst, rodnade hon som en ung flicka.
Hon såg mot hösten med något av förväntan. Det
bekymrade henne icke det minsta, att några av hennes
gäster beredde sig att lämna pensionatet, ej heller
tänkte hon på att ta emot nya. De första aningarna
blevo så småningom till visshet inom henne, att hon var
19. — Krusenstj erna, Fru Esters pensionat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
