Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära en stor lycka och att hon snart inte skulle vara
ensam längre.
Alla i pensionatet följde denna kärlekshistoria med
glada blickar. Endast fröken Steen märkte inte
någonting. Hon var så helt upptagen av sina egna tankar.
Stefan själv var mycket belåten med sakernas gång.
I och med Tyras avresa kände han inte längre det
tvång, som hennes närvaro och medvetandet om
hennes spejande blickar ovillkorligen pålade honom.
Hans gamla kokerska gick omkring honom och myste.
På sista tiden hade hon fått för vana att säga så snart
det var något som behövde repareras i villan eller
köpas till hushållet: ”Det måste vi göra till hösten.”
Den dunkla meningen därmed utfyllde hon med många
betydelsefulla nickningar och breda leenden. Det roade
Stefan obeskrivligt.
Juli månad kom med en kvav värme, som fick träd
och växter att jämmerligt sloka mot marken.
Pensionatsgästerna hade nu så gått upp i intresset
för Stefan och Ester, att de nästan glömde bort fröken
Steen. Hennes utseende borde eljes ha kunnat oroa
dem. Hon hade blivit blek, och näsan syntes sticka
fram vassare än förut, som om kinderna magrat. Ett
underligt tumult av känslor rörde sig inom henne.
Hon kunde inte längre reda ut dem. Värmen,
sommarens tunga skönhet, förvirrade henne.
Kristers frimodiga, pojkaktiga vänskap för henne
hade fått en liten stöt den där förmiddagen på
verandan, då fröken Steen slagit händerna för ansiktet
och flytt undan Annies skämt. Det hade gått upp för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
