Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
randatrappan, glad och leende med färg på kinderna
efter promenaden, ropade fru Åström:
— Titta, nu glömde fröken Steen sin tidning.
— Jag skall springa upp med den, sade Krister
vänligt.
Han skyndade sig uppför trapporna och knackade
på fröken Steens dörr. Han hörde henne ropa ”stig
in” och öppnade. Fröken Steen stod borta vid fönstret,
och i den vita dagern, som spred sig från den blanka
aftonhimmeln över träden, såg hennes ansikte blekt
och sjukligt ut.
Hon spratt till litet, då Krister gick emot henne
över den mjuka mattan.
— Å, är det ni? viskade hon.
— Jag ville lämna er tidningen, sade han.
Han lade den på bordet och kom fram.
— Står ni och beundrar trädgården? fortsatte han
muntert. Här uppe ifrån fönstren te sig blommorna
verkligen riktigt praktfulla. De där röda rosorna —
se de äro nästan svarta!
Men fröken Steen gav inte rosorna en blick. Hon
betraktade det unga ansiktet bredvid sig. Om hon
skulle — om hon vågade stryka bara ett tag över
håret. Tanken, så många gånger tänkt, blev henne
övermäktig. Och så kände Krister plötsligt en het
fumlig hand glida över håret. Han böjde sig inte undan,
han vände endast litet på huvudet och såg de
blänkande pincenéglasen. Handen, som hon sänkt en
smula, höll hon nu framför sig som till försvar.
Krister visste inte, vad det var som drev honom, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
