Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ett nu hade han gripit om den där handen med ett
fast tag. I hennes ansikte kom ett undrande ångestfullt
uttryck, som om hon väntat, att han skulle slå henne.
Men Krister slog inte. Häpen över att finna sig så
nära henne, fattades han av ett slags svindel och hörde
sitt hjärta bulta hårt och ojämnt. Nu ville han komma
ännu närmare, nu ville han finna ut det där
underliga, oförståeliga, som han i dagar sett glimta i hennes
blick. Och med en barnslig, djärv åtbörd av
nyfikenhet lyfte han bort hennes pincené. Hon stod alldeles
stilla med det bleka aftonljuset över sitt ansikte.
Ivrigt böjde han sig mot detta ansikte. Det låg naket
under hans blick. Det var, som om ett förhänge
dragits åt sidan och han först nu sett fröken Steen. Glasen
hade förut dolt ögonen. Nu glänste ett par stora djupt
liggande stjärnor emot honom. De hade en mild glans.
Han vågade inte möta deras blick, glömsk av att han
nyss brunnit av begär att få veta deras hemlighet.
Men ansiktet, ansiktet! Det var honom välbekant, och
ändå så helt och hållet främmande. När hade han
varsnat detta ömma leende, denna ofårade höga panna,
dessa fina linjer? Hela denna tid hade han varit
tillsammans med en okänd kvinna, en vassnäst äldre
fröken, med vilkens utseende han blivit helt förtrogen. Men
bakom den masken hade alltid, osedda av honom, det
behagliga ansiktet och det milda leendet dolt sig.
Han böjde sig närmare. Nu såg han in i ögonen.
Hemligheten? — Ja! — De ögonen älskade. De
ögonen brunno och bådo. Han hade aldrig förut sett dem.
Nu släppte han hennes hand, och hans fria arm gled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
