Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 135 —
ag friade till er och ni sade »ja», att jag därmed på
en gång gjorde slut på pratet och icke behöfde lämna
min plats i eder krets,
Emilie (enkelt, med värdighet).
Om jag har gjort Leonora orätt — är det för
den skull nödvändigt att förödmjuka mig så bittert,
som ni nu gör?. ..
max (ser på henne, fattar sig).
Förlåt mig, fröken Emilie. (Tager sig med handen
öfver pannan.) Jag är i dag bragt ur jämnvikt — jag
vet icke mer, hvad jag säger. Men vi ha talat nog
om detta — låt oss skiljas som vänner.
emilie
(tager den hand, han räcker henne).
Men jag vill inte, att ni skall resa och tro så ondt
om mig.
max (småleende, litet ironiskt).
Tro ondt — om er! Ni, som är den mest korrekta,
mest otadliga ...
emilie (häftigt).
Korrekt!... (Lugnare.) Det jag nu gör är allt
annat än korrekt och till och med Leonora, så föga
konventionell hon är — skulle helt säkert tadla mig
för det. (Blygt, men fullkomligt beslutsamt.) Jag vet icke
en gång, om ni ännu minns, att ni. . . för ett par år
sedan ... att ni fann mig... Ni lät mig åtminstone
tro det. Jag tog fel (sakta) väl mest för det jag ville
taga fel.
max (lika sakta).
Fröken Emilie, tro mig — ni tog icke alldeles
fel, men . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
