Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 (14 febr.) - Höganäs. Av Karla Rönne. Med fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGANÄS
Av Karla Rönne.
Varje skolgosse och skolflicka i vårt land.
som hunnit så långt på kunskapens stråt
att han och hon Läser geografi, vet säkert
vad. Höganäs är. »Höganäs stenkolsgruva
Skåne» är bekant till namnet för de flesta
Det finns också väl knappast något hem
åtminstone i de södra delarna av Sverige
där man ej har någon husgeråds-, pryd
nads- eller leksak, som blivit tillverkad i
Höganäs, ehuru detta kanske ej alltid iär
ägaren bekant. Men ser man efter i
bottnen på mors syltburkar eller lerkrukor, fars
askbägare, sin egen sparbössa eller dylikt,
händer det nog ej sällan, att ordet
»Höganäs» står intryckt där. Ty jämte
stenkolsbrytningen drives vid Höiganäs en storartad
fabriksrörelsé för tillgodoseendet av den
eldfasta leran, som ligger blandad med
stenkolen. Det nuvarande Höganäs intager
också en framstående plats bland vårt lands
bruksanläggningar, och en färd genom
fabriksområdet är av stort intresse. Ändå
intressantare och ovanligare finna dock de flesta
främlingar ett besök i det underjordiska Hö-
ganäs. Och därför börja vi vårt
Höganäs-besök med en titt ner i gruvan.
Efter att ha erlagt den vanliga avgiften
— en krona — och ifört oss en skyddande
dräkt gå vi med gruvfogden själv som
tillfällig vägvisare i hissen och glida genom en
trattformig brunn ned i schaktet. Det är en
egendomlig känsla av beklämning, man
gri-pes av här nere, fLera hundra fot under
jordytan. Man nästan önskar sig vara uppe
i dagsljuset igen och ångrar sin nyfikenhet
att vilja utforska gruvans hemligheter. Men
detta första intryck ger småningom vika,
sedan man blivit lite hemmastadd i »tratten».
Här flammar ett väldigt bål, som aldrig lår
slockna utan skall brinna natt och dag för
att rena luften. Dess glödande tungor slicka
de svarta väggarna och belysa en grupp
so-tiga arbetare, som ha lägrat sig kring
elden och intaga sin måltid ur de medhavda
korgarna och knytena. Åt alla håll öppna
sig mörka, gapande valv, endast sparsamt
upplysta av de flämtande lågorna.
Vår vägvisare tar en liten lampa i handen,
KOLHUQQARE I ARBETE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
