Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5 (14 febr.) - Höganäs. Av Karla Rönne. Med fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STALLET 1 GRUVAN,
vi följa exemplet och ge oss sedan in i
de svarta gångarna. Skenet från våra
lanternor upplyser de skrovliga väjggarna i
valvet, vari »de svarta diamanterna» här och
var glänsa fram, skenorna på marken, varpå
va.gnarna gå, och den kabel, som sträckande
sig genom varje schakt, förser detta med
den nödvändiga friska luften. Långt där
framme i gången nalkas några irrande hloss.
De komma allt närmare. Det är en kolvagn,
som far förbi på skenorna, och vi måste
skyndsamt ge plats för en skara arbetare — alla
med var sin lilla lampa i mössan — vilka
med raska tag föra fram sina fyllda lass.
Under vår vandring ger oss vägvisaren
många intressanta upplysningar om planen
och anordningarna vid arbetet. När en ny
kolförande flöts* upptages, följer man denna
vanligen en tusen eller halvannan tusen
meter fram, varefter nya gångar uppsökas vid
sidan därav, medan de gamla oftast fyllas
igen. Arbetet utgår i solfjäderform från de
olika gruvorternas mittelpunkt.
Stenkolsbild-ningen förekommer i mycket regelbundet
liggande lager av större eller mindre mäktig-
* Flöts kallas sådana lager, som förekomma
i liksom tavelformiga avsatser och innehålla
någon mineral, till exempel stenkols flöts,
brun-kolsflöts m. fl.
het. Bildade av växtlämningar, ha kolen ej
sällan bibehållit urväxtens form, och det har
ofta hänt, att man utgrävt en hel förkolad
trädstam, som sedan skänkts till något
museum. Under kollagret ligger ett tjockt
lager av eldfast lera, vilken produkt, som
förut omtalats, givit uppslag till en betydande
industri.
Medan vägvisaren berättat allt detta, har
valvgången tagit slut och vi stå framme i
»orten», där kolhuggarna äro i arbete. Vid
det flämtande skenet från de små mössljusen
bearbetas de sVarta väggarna med spett och
hackor, stycke efter stycke av kol och
skiffer löshugges från sin mångtusenåriga plats
och lastas på de bredvid stående vagnarna
för att föras upp i dagen. På uppmaning
av gruvfogden fatta vi tag i ett av de tunga
verktygen och försöka oss en stund i
huggareyrket. Efter mycket besvär lyckas vi
bryta ett litet vackert stycke kol, vilket vi
gömma som minne.
Infaller middagsrasten under besöket i
schaktet, bör man inte försumma att göra
en titt in i gruvstallet, där de tåliga,
duktiga dragarna då stå, belåtet mumsande sin
havre eller sitt doftande hö ur den fyllda
krubban. De ,äro arbetarnas favoriter och
omhuldas på alla sätt. Kommer du dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
