Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15 (24 april) - Latjocka och hennes ungar. Av Siri Rhodin. Illustratör: Herta Rönqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sopat både väggar och golv och
alldeles förstört den smula trevnad
häxfol-ket ännu hade kvar.
— Det är ju så man rent av kan gå
åt, om det inte vore för besvärligt, mente
Latjocka. Nu få ni emellertid ge er i
väg och söka oss en annan bostad, ty
här är omöjligt att bo längre, pustade
hon.
— Det kan ni just göra själv mor,
muttrade Rafsa. En häxunge har
nämligen inte bättre förstånd än att
hon kan svara så.
— Åh, ge er ni i väg bara.
Och hittar ni någon riktig
hemtrevlig vrå hos några lata och
slarviga människor, ska’ ni få er
en godbit, som jag gömt undan
se’n välmaktens dagar, sade
Latjocka övertalande
— Godbiten först, skreko alla
häxungarna med en hals.
Då letade häxamor fram några
ruttna köttbitar ur kjolfickan.
Glupska kastade sig
häxungarna över läckerheten, och sedan
begav man sig av på upptäcktsfärd.
Fuske ledsnade emellertid snart
på att gå och lade sig i stället att
sova i ett dike, under det han lät
Rafsa och Slarva ensamma söka
efter den nya bostaden.
Nu var det så, att en tid förut
hade en man, som bodde en bit
från Kråkhult, blivit
änkling. Han hade två flickor,
Anna och Gertrud, tolv och
fjorton årgamla,samtenson,
som hette Erikochvarnio år.
Efter moderns död 8kulle
nu Anna, den äldsta, sköta
hemmet och vara i mors
ställe för syskonen. Men
Anna tyckte inte alls det
var roligt att laga mat och
städa, utan vanskötte
allting. Då Gertrud och Erik
funno, att äldsta syster
varken brydde sig om dem eller
hemmet, blevo även de
slarviga, lata och uppstudsiga,
och så kom det sig, att det
blev otrevligt för
allesamman, till på köpet som
fadern måste sköta sitt
arbete och hade så liten tid
övrig för barnen.
Denna familj träffade nu Slarva och
Rafsa på under sin upptäcktsfärd, och
där kände de sig också strax
hemmastadda.
Overförtjusta ropade de vid
hemkomsten:
— A mor, vi ha funnit en så’n
präktig bostad, att själva kung Snuskmåns
inte kan ha en bättre.
— Var då, sporde Latjocka mellan två
gäspningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
