Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulneff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du skulle sett hans anletsdrag!
Än fins på mången hyddas vägg
bland taflor en af eget slag
en bild af bara skägg;
du träder närmre och du ser
en mun, som under skägget ler,
en blick, helt öppen, varm och mild,
det är just Kulneffs bild.
Dock fick man vara trygg och van
för att ej blekna vid hans choc;
var man det minsta rädd för fan,
var man för honom ock.
Det var på håll hans åsyn blott,
som skrämde mer än pik och skott,
och hellre såg man mot hans hugg
än mot hans svarta lugg.
Så sågs han, när han rände an
med sabeln lyft i eggadt språng,
och sådan var han, säger man,
när han höll ro nå’n gång.
när, med sin korta pels uppå,
från gård till gård han syntes gå
och dröjde qvar som vän och gäst,
hvar helst han tyckte bäst.
Än talar mången moder om
sin skräck, när utan krus och lof
rakt fram till vaggan Kulneff kom,
der hennes älskling sof.
»Men», säger hon, »han kysste blott
mitt barn och log så fint, så godt
som nu hans bild på väggen der,
om blott man närmre är.»
Visst är, att i sitt rätta ljus
var gubben Kulneff god som guld;
man klandrar att han tog ett rus,
det var hans hjertas skuld;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
