Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänrikens helsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fänrikens helsning.
(Till Gregori Tigerstedt på femtionde årsdagen af striden vid Revolaks.)
Har du på lifvets stigar märkt nån gång
ibland de tusende, du der sett vandra,
hur af en okänd makt, ett inre tvång,
en menniska kan dragas till den andra?
Man ser ett anlete, en röst man hör,
och fängslas, glädes, vet ej sjelf hvarför.
Det fans vid Cronstedts skara förr en man,
ännu i minnet kär för mig att skåda;
jag var ren veteran, en yngling han,
men samma anda bodde i oss båda.
Jag glömmer mycket, glömmer lätt, men nej!
Gregori Tigerstedt jag glömmer ej.
Det syntes på hans blick, hans gång, på allt,
att han var född för svärdet, ej för trossen;
en högrest krigarbild, en smärt gestalt,
gick han sin bana fram, den raske gossen.
Han var mitt ögas fröjd från dag till dag,
han kände icke mig, men honom jag.
Jag mins hans stämma: fostrad högt i nord,
ljöd den som nordan skarp inför plutonen;
till målet bar som kulan hvart hans ord
och trängde in, ty det var krut i tonen;
det låg ett vitne ren i denna röst,
att den var hemma från ett trofast bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
