Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den femte juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag gryr upp, en dag förgår;
hur mången lemnar ens ett spår,
när den från oss är tagen?
Den femte juli, ack, den drog
ej spårlöst bort, jag mins den nog
sen sjutton år den dagen,
det var den dag, då Duncker dog.
Här fans ett folk i Suomis land,
det fins ännu: vid sorgens hand
det lärt att bära öden,
det känner intet offer svårt,
dess mod är tyst, dess lugn är hårdt,
dess trohet trotsar döden,
det är det folk, vi kalla vårt.
Du ser det i dess hvila, du,
det härjas ej, det störs ej nu,
dock kan för det du flamma;
jag såg det i dess pröfningstid,
i frost, i svält, i storm, i strid,
jag såg det då det samma;
hvad, tror du, kände jag dervid?
Jag såg det blöda dag från dag,
jag segrar såg och nederlag,
men ingen såg jag svika;
i bygder, der ej sol gick opp,
stod kämpen än med ishöljd kropp
och nekade att vika,
fast utan hem och utan hopp.
Hvad tålamod, hvad mannamod,
hvad kraft i hug, hvad eld i blod,
hvad lugn i skiften alla,
hvad bragder kräfdes ej af den,
som detta folk, som dessa män
sin hjelte skulle kalla
och dyrka efter döden än?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
