Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu, när skild från strid och skiften
sitt qvarter han fått, soldaten,
framsteg korpral Buss på griften
och höll tal om stridskamraten.
Hur han var till börd och minnen,
hjerta, språk och kraft och sinnen
som en slant till krigsman slagen, –
allt drog gubben Buss i dagen.
Det var konstlöst, men man rördes,
stod der qvar i tyst förbidan,
log, när Munters kärnspråk hördes,
strök mustascherna åt sidan. –
Vill du lyssna till hans saga?
Den är enkel och alldaga,
kan väl mödan knapt betala;
hör dock! Gamle Buss må tala.
»Krigsmän, nu är Munter borta.
Känd och käck långt mer än mången,
har han kommit nu till korta
och åt döden gett sig fången.
Efter marscher, stormar, strider
har han nu gjort halt omsider,
lagt sig här till rast i backen
och vändt lugnt i vädret klacken.
Fråga oss som närmst i elden
fått med honom kulor smaka,
om han höll sig, der man stälden.
eller ryggade tillbaka,
om i striderna och slagen
han fick hvitt i anletsdragen
eller såg mot dödsminuten
mörkbrun, som af koppar gjuten?
Till armén från vilda skogen
kom han, styf till skick och later,
sina tappra fäder trogen,
allt från hedenhös soldater,
svarte kort och talte föga,
log med skalken i sitt öga:
högst tre ord, sen stum som siken,
men på hufvut slog han spiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
