Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett ögonblick var hjertats språk förstådt
och tycktes Johan Wadenstjerna skaka,
det var en kort sekund; när den förgått,
han vände stel sig bort, med handen blott
den bjudna famnen visande tillbaka.
Då ljöd omsider den förskjutnes röst,
djup, hemsk och dyster som en suck ur grafven:
»Låt isen smälta, broder, i ditt bröst,
gif ej förakt åt den, som söker tröst,
och bryt ej öfver en förkrossad stafven!
Ja, jag har felat. Mig ock ödet födt
att bära nesans börda af den dagen,
då finska krigarn gaf sig, förr’n han blödt,
då Sveas stolta borg, förr’n kula stött
mot dess granitvall, fegt blef skänkt och tagen.
Men var jag man att spränga pligtens dam
och rycka till mig händelsernas roder,
var jag den starke, som bort träda fram?
Dock att jag det ej gjorde, är min skam;
säg så, men krossa mig med hat ej, broder!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
