Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synbar spefullhet och burleska, så att de luktade
snus, brännvin, tågvirketjära och sjömanskrog. På
botten av hans diktning går en bred källåder av
folklig sjömanspoesi och spelmanspoesi och bakom
hans novellistik skymtar skepparhistorien med saftiga
lögner och frodig fantastik. Då han efter
lång bortovaro kom instormande i vänners lag, liknade
han en jägar Malm, som kastar sitt knippe
vilt i vrån och slår sig ned i eldskenet av brasan
vid brännvin och kaffe, »mager av vandring och
brist», som det står hos Fröding, men med en våldsam
lust att fabulera och skryta. Förföll han då
till den sentimentalitet, ur vilken skygga och bröstsjuka
minnen titta fram, kunde han plötsligt ruska
opp sig, slå över i gäll dur, bullra en stump och
säga skål och tack. Detta gjorde, att Dan Andersson
med sin evigt brinnande och förbrända själ,
sin jagande oro och sin erfarenhetsfond av trist
och hemskt, likväl alltid verkade på andra, helst
dem som hörde till periferien av hans bekantskapskrets
och som ingenting visste om gåtorna innanför
västen, som en livgivande och stimulerande princip.
En av hans vänner från Qöteborgstiden har
på ett förträffligt sätt uttryckt denna sida av Dan
Anderssons väsen i en tillfällighetsdikt, som noga
smyger sig an efter tonen i hans egen poesi.
Visa till Joakim, när han antogs ha
stuckit från stan:
Om det var solsken eller regn, om stiltje eller blåst det var,
den dag du slog i staden ner, det vete fan och Potifar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
