Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det jag vet och det jag svär, att i en storstadshålas stank,
du slängde in en doft av skog och från en insjö blank.
Om du var bonde eller präst, om blågul eller röd du var,
den dag du damp i min spenat, det vete fan och Potifar,
men det jag vet och det jag svär, att i min torra spruckna håg
du hällde ut en spann av luft och sol och böljors tåg.
Det förefaller, som om Dan Andersson skulle ha
skrivit en dikt till sig själv som broder Joakim.
Bland hans posthuma arbeten finns det nämligen
en avskedssång till broder Joakim, då han år 1917
for från Göteborg, tryckt i den samlade upplagan
av hans skrifter. Och ingenting förbjuder ju det
antagandet. Men det faktiska förhållandet är, att
denna visa är o m Dan Andersson och icke a v
honom, fast den i hans egen avskrift låg bland hans
papper och följaktligen antogs stamma från hans
egen verkstad.
Broder Joakim hörde icke till dem som lipa över
ödet. I sina skrifter brottades han med det och
bekämpade det och det kan under denna kamp bryta
fram ett rop ur djupsens nöd. Men i sin umgängelse
bland människor behandlade han det med
bister humor och spelmanshumöret tog ibland ut
sin rätt, fast tiggaren bad och filosofen grät. Det
finns en utomordentligt betecknande historia från
ett av Dan Anderssons Stockholmsbesök, mig berättad
av den som tillsammans med honom upplevde
äventyret. Dan Andersson hade svultit ett par
dagar, fullständigt utblottad på pengar. Han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ftdanander/0039.html
