Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamraten lyckades äntligen uppbringa en femma
och tågade glada i hågen i väg till e tt näringsställe.
De kommo emellertid att stanna utanför en musikhandel,
där det hängde en ockarina i fönstret. Plötsligt
fick Dan ett av sina fullständigt irrationella infall,
stegade in i butiken och köpte två ockarinor
à 2,50 pr styck, åt sig en och åt vännen en. Och
så spelades hungern bort den kvällen. En annan
gång hade han under absolut tysthetslöfte skrivit ett
förtroligt brev till en vän, meddelat »honom ensam
», att viktiga händelser förestodo och att han
skulle lämna landet, samt stämt honom ner till c entralstationen
på en viss dag och bestämt klockslag.
Full av förväntningar gick personen i fråga med
sin anförtrodda hemlighet ner till centralen och
fann där sex andra av Dan Anderssons vänner vid
spärren, som alla fått samma meddelande och kommit
dit som »den ende förtrogne». Dan njöt som
en gud av att vara yttersta orsak till så stora verkningar.
Historien om ockarinorna, liksom den om de
förtrogna, är icke blott sann, den är belysande
för en hel sida av Dan Anderssons
väsen. Skenbart saknades hos honom handlingens
sammanhang och han kunde förefalla rent kvinnlig
i sin nyckfullhet. Men detta var hos honom ett
sätt att visa sig suverän över omständigheterna och
bemästra dem. Han hade i sitt lynne något av
mannen, som gör vad som faller honom in. Hans
humor byggde i viss mån på motsägelsen och närmade
honom trots alla olikheter i övrigt till sådana
typer som Falstaff fakir och Oskar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
