Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Fröding som problemdiktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och folkmötespublik och för en poetisk uppfattning å. la handelsresande andligen smälter ihop med mister Johansson och broder Andersson, Nils Utterman och studenterna
»vid grinden på vägen till Lindane Le» — det kan man
ju förstå. För den outvecklade smaken var poesien alltid
ett upptåg och folknöje blott och poeten en clown Clopopisky, »som stod på huvudet och grät och gol». Men
att Fröding för ledande litterati av så diametralt motsatt
uppfattning som Oscar Levertin och C. D. af Wirsén
blir i huvudsak detsamma och att man på sådana håll söker att förenkla hans skimrande och rika partitur med
alla dess djupa tongångar av grubbel och lidande till en
liten tunn och vattenklar folkmelodi, det är och förblir en gåta. Jag kan endast förklara det så, att det i Frödings
poesi verkligen finns en ytterkant, som låter inkorporera
sig inom en trädgårdsrestaurang eller en Folkets park.
Men det vittnar för mig blott om hans mänsklighet och
mångsidighet. Kanske beror det också på, att han, som
nyss är sagt, funnit de enklaste uttrycksmedel för de
högsta frågor, att han inte behövde granna och kultur- doftande ord eller invecklad tankeskolastik för att göra ett ädelt innehåll njutbart. Glömmer man då hela den under- ström av metafysik, än vild och än stillsamt sorgmodig, som
slutligen splittrar sig i Gralstänk? Och finns det ett mera halsbrytande alpbestigar- och gruvschaktsproblem än problemet om ont och gott, du får och du skall? Givs
det ett avlägsnare mål för en sökande ande än att leta
rätt på det samvete, den människa, det sol- och morgonland, där himmel och jord, drift och själ, plikt och önskan
ingått ett evigt fridens förbund? Det var frågorna i Frö- . ding3 poesi, frågorna, som brände hans ärliga tanke. Och
det var livsfrågor och inte estetiska schackproblem. När man ger sig dylika spörsmål i våld, nödgas man ibland släppa till sig själv, hela sin människa och inte sin rimbegåvning blott. För Fröding blev det en väg genom is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
