- Project Runeberg -  Till Gustaf Frödings Minne /
22

(1922) [MARC] Author: Torsten Fogelqvist - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fröding och Almqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bann, människornas förakt och historiens löje. De dväljas
hellre bland publikaner och skökor än bland fariséer. Båda
ledas av den hos dem nästan fixa idén att, som Fröding
uttrycker det,

utrannsaka
dygd i brott,
träcks renhet,
enhet mellan ont och gott.
                (Ur Gralfökarens saga.)


Den sanna godheten är alltid omedveten och omedelbar,
springer fram impulsivt utan överläggning och anspråk,
medan åter fariséens mänsklighet alltid är anlagd och
överlagd. Därav kommer det sig, att dygd så ofta står
att finna under en dräkt, bakom vilken man minst väntar
den, hos människor, som varken kunna eller vilja göra
några anspråk på förträfflighet. Pariseismens många dygder
räcka aldrig till att skyla hjärtats ödslighet och tomhet.
Hos publikanen däremot överröstar den enda rena tonen de många skorrande och falska. Almqvist liknar just i »Colombine» dygden vid en »hemlighetsfull, ensam, klar oövervinnelig ton» i ett kaos av missljud och lågheter.
Man måste lägga märke till denna enda ton. Det är den
tonen, som Almqvist hör hos Colombine, Tintomara, Ninon,
Amorina, Johannes — alla dessa efter yttre mått tvetydiga
och förvillade existenser, som äga hans sympati och över
vilkas öde man skulle kunna sätta som motto, vad Fröding
låter sin fattige Skaramunk säga till sig själv:

Dock var jag ej än i den ondes klor,
ty mycket gott i människan bor.


Det är samma enda rena oförstörbara ton, som Fröding
lyssnar ut bakom Alkibiades’ trots, hos den fule, gallsprutande Tersites, ur skalden Wennerboms rossliga bröst och den råbarkade Jäger Malms erotiska landstrykarliv.
Almqvist och Fröding förkunna samma milda lära. Vi må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 15:07:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ftgfroding/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free