Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avledningsändelser hos adjektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 FREDR. TAMM
Det låter tänka sig, att till nsv. formen -ig medvärkat en
möjligen i särskilda fsv. dialekter befintlig gammal svensk
biform -igher, men det är åtminstone icke bevisligt ock mindre
troligt, emedan formen -igher framträder i fsv. skrifter först fram
på 1400-talet (enligt Rydqvist II 389) ock emedan nutida
bevisligen inhemska adj. på -ig, hörande till grundord utan z-omljud,
i likhet med isl. audigr, o. dyl., icke hava z-omljud, som man
väntar av en ändelse med gammalt /.
Själva suffixet härstammar från urgerm. -%a- med föregående
olika vokaler, hvilka kunna vara slutvokaler i grundordens
stammar- eller redan på allmänt indoeur. ståndpunkt fast ingående i
suffixet såsom sådant. Det fans för övrigt en forngerm. biform
-ha- av samma suffix, t. ex. i got. stainahs »stenig».
Det germ. suffixet (hvarom se Kluge: Nomin. Stammb. §
202— 207) motsvaras väl ibland av indoeur. -Iio- (sanskr. -fa-),
men huvudsakligen av indoeur. -qo-, resp. -Iqo-, -iqo- (m. fl. former).
Med suff. -qo- o. Iqo- bildades primära adj., hörande till
verbalrötter (sådana som got. gabigs, isl. gqfugr), men oftare sekundära
adj. till nomina ock till adverb, hvilka adj. beteckna olika slags
relation (tillhörighet) till grundordets begrepp (jfr germ.
-inga-i subst., en kombinationsform av indoeur. -qo- med föregående
;/-suffix). Formen -iqo- användes väl egentl. i sekundära adj.
(jfr dock got. gabeigs jämte det nyssnämda gabigs); det träffas
gärna i avledn. från nominala /-stammar (t. ex. got. mahteigs,
ansteigs), men kan förekomma även i andra avledn. (t. ex. got.
zvaurstweigs av ^-stammen waurstw).
De olika indoeur. suffixformerna finnas också använda till att
utvidga kortare adjektiv utan egentlig skillnad i betydelse.
I de gamla nordiska språken var formen med -u-, -o- i
suffixet förhärskande (i nutida svenskan kvar i avog, idog o. det
vulgära gissug): kanske väsentl. att förklara genom labialiserande
värkan av ett forntida 3 (med efterslag av zv), motsvarande det
förgermanska q}
I de nyare germanska språken förekommer vår ändelse i
adj. av följande slag:
1) I av subst. avledda adj. med flerehanda huvudbetydelser:
a) i bet. »försedd» eller »behäftad med, uppfylld utav»; b) i bet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
