Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från subst., men blev tidigt även deverbativ efter mönstret av
sädana egentl. denominativa ord som formellt kunde hänföras till
verb såsom deras grundord (jfr Kluge: Nomin. Stammbild. § 9
ock, i fråga om isländskan, Falk i Beiträge XIV 36 f.).
Etymologiskt sammanhänger den i alla händelser med lat. -ārius,
hvarmed bildades subst., till bet. alldeles likartade med de germanska
denominativa, samt med fslav. -arī, litau. -orius i samma slags
mask., fornir. -ire, -aire i personliga mask. De olika språkens
former förklaras bäst, om man (med Miklosich m. fl., jfr
Sütterlin: Gesch. der Nom. Agentis im Germanischen s. 77 f.) antager
lån från lat. -ārius till germanska språken ock sedan därifrån till
slav.-balt. språken. Då får man en enhetlig älsta form med långt
â, hvilket väl i germ. språken förkortats i obetonad (resp. svagt
bitonig?) stavelse, men bevarats såsom långt â vid stark
accentuering (vare sig med huvudaccent, ss. lat. -ārius, eller med stark
biaccent), såvida icke det långa â i många forngerm. former
skulle bero på förnyad invärkan från lat. -ārius. Även i got.
-areis torde kunna antagas långt a, ifall det är lånat. Vid
antagande av äkta germanskt, resp. äkta slaviskt (o. s. v.) ursprung
måste uppställas tvänne urgerm. former -æria- ock -āria- (ārja-).
båda med annan vokalism än den lat. ock den slav. formen med â.
För prioritet hos lat. -ārius kan också anföras, att av den
ursprungligare adjektiviska funktionen finnes intet spår i de andra
språken.
I alla händelser är ändelsens senare del det indoeur. suffixet
-îo-, väsentligen ett tillhörighetssuffix med ursprungl. adjektivisk
funktion. Det förra elementet är etymologiskt dunkelt.
2. Nuv. användning. Exempel på svenska ord på -are
till olika slags grundord.
a) Till konkreta subst.
α) Personliga ord: Borgare, torpare samt en hel mängd
betecknande den som tillhör ett folk eller är hemma i en stad, ss.
romare, saxare, hamburgare, stockholmare. Med i-omljud från
tyskan: Krämare, krögare, folknamn på -ländare.
β) Sakliga ord: Ångare, tremastare. Med i-omljud:
Pyndare (till pund), fyrspännare (t. vierspänner).
b) Till subst. som äro åtm. till grundbet. abstrakta, ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
