Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM AVLEDNINGSÄNDELSER
Anka (till and), väl lånat av ett mit. *antke el. dyl., jfr It.
änk, antje i nyare dialekter.
Bläcka liten usel tidning (till blad).
Rörka på gevär; av It. rörke(n), demin. till rdr rör.
Marika (jämte äldre Maricken enligt Rydq. V 219), demin.
till namnet Maria.
C. I formen -ika (delvis åtföljd av /-omljud) avgjort av It.
härkomst, nämligen = mit. -eke (delvis väl = fornit. -iko) i
de-minutiver. I svenskan finnas på -ika el. -eka. förutom flera ord
som icke hava tydliga grundord i svenskan, ss. binnika, näjlika,
remmika (äldre rämmika), sala hybika, fenlika ock kvinnonamn
ss. Viveka m. fl., följande deminutiver:
Fänika (fännika), egentl, liten fana, av mit. veneken, demin.
till vane fana.
Läddika (äldre bif. lådheka) liten låda av mit. ledeken.
Dessutom smekformer till kvinnonamn, ss. Annika.
Nybildning med -ika förekommer i smeknamn på flickor,
dock väl utan allmännare användning, t. ex. Hannika (om icke
lånat), Alvika (för Alfhild). Hos allmogen i somliga trakter
brukas namn på kor, sådana som stjärnka, hvitika, eller på getter,
ss. rosika (se Nordlander i Sv. Landsm. I s. 407 f.).
2. ka i abstrakta till adjektiv: av fsv. -ka i nom. sing. av
svaga femin. eller i oblika kasus i sing. av svaga mask. på -ke,
~&i, med ;/-stamsutvidgning av ett etymologiskt dunkelt urgerm.
^-suffix (möjligen av samma ursprung som Æ-suffixet i nordiska
V*€rb avledda av adjektiv, ss. blidka, dyrka, samka), i:
Halka, fsv. halka f. (mötsv. isl. halka f.).
Torka, sidoform till fsv. therka f. (jfr isl. purka f. samt
¾"v. dial. torke m.).
Svalka (jfr hos Sahlstedt 1773 svalke m.).
ke: förutsättande fsv. -ke, där k härstammar från forgerm
«^^" [gw), som synes utgöra tillägg till en kortare ordstam, möjli
¾Ten ursprungl. såsom växelform inom samma indoeur, paradigrc
{ jfr k ovan), i:
Manke, si. m. man (på häst), motsv. da. manke, isl. makki
^äl ursprungl. samma ord som fornir. mong man, hår (se Bugge
1 Antiqv. Tidskr. för Sverige X 42, not 5).
K. Hum. Vet. Sam/, i Upsala. V. 4. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
