Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
I
I
OM AVLEDNINGSÄNDELSER 71
2. n i namn på främmande länder, variant efter -er, -el
till 3. en (A: 1), lånad av tyskt (It.) -n ss. sidoform efter r,
l till -en; t. ex. i Bajern, Flandern, Ungern, Cypern, O stängeln.
na: kanske beroende på avledning med (1) a av ett fsv.
adjektiv på -in, bildat med tillhörighets- ock härstamningssuffixet
urgerm, -ma-, indoeur, -ino- (jfr 2. en) i det med anledning av
färgen till ett trädsnamn bildade fisknamnet björkna (jfr i dial.
iför ka, bjor käre, björkfisk): ursprungl. av ett adj., motsv. isl.
birkimi »av björk»?
nad ock (efter ;*) ad i abstrakta eller till grundbet.
abstrakta subst.
1. Etym. o. hist. Av fsv. -(n)aper, motsv. isl. -(n)adr
med biform -(n)udr, -(njoàr; eller i några få ord beroende på
äldre nsv. -na av fsv. -na i svaga fem. eller i oblika kasus till
svaga mask. på -ne (-ni), med ett d tillagt i slutet efter orden
på -nad, sedan dessa ofta förlorat d i hvardagligt uttal.
Fsv. -af er, isl. -adr o. s. v. härstammar från urgerm,
-opu-eller -oàu- i subst. till svaga verb av 0- konjug. (nordiska i:a
konjug.), ss. t. ex. got. gabaurjopus, auhjbdus, wratodus, motsv.
lat. -ättis i subst. till verb på -äre (jfr sv. -at i II gruppen), ock
är en utvidgad variant till indoeur, -tu-, ett vanligt suffix till
bildande av abstrakta (nom. actionis) till verb. I nordiska språken
förenades ändelsen med ett föregående ;/. i det den användes
särskilt till avledning från verb på -na. Då jämte passiv-verben
på -na i regeln funnos samhöriga verb utan n9 kunde de till verb
på -na avledda substantiven lätt associeras med verben utan ;/,
så att fsv. -naper, isl. -naàr, -nuàr blev en självständig
avled-ningsändelse till bildande av abstrakta till verb, såväl starka som
svaga verb, även till verb av i:a svaga konjug. (ehuru mindre
ofta i isl.), ss. kostnaàr, verknadr, hernaàr. Även funnos
forn-nord. subst. med denna ändelse till substan ti viska grundord, ss.
isl. fatnaàr klädedräkt, piöfnadr, väl efter mönstret av sådana
som utgått från verb på -na med samhöriga kortare substantiv,
hvilka kunde synas vara grundord, t. ex. fsv. bonaper, isl. bmiaàr,
till verbet bona, isl. btina, men kanske hänfört till subst. bo, isl.
bu, eller fsv. fœnaper, isl. fénaàr, väl ursprungl. till det verb
som fins i isl. opersonl. finar »ens förmögenhet förkovras»
(ursprungl. .väl sagt om tillgång på boskap). Det till ett adjektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
