Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Andra ändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM AVLEDNINGSÄNDELSER 75
Värö i borto-. från-, hemma-, när-, sam-, samman-, till-,
utevaro (jfr fsv. nœrvara f., fno. nœrvera f.), ett subst. till vb.
vara. väl egentl, substantiverad infinitiv.
Utsago, sidoform till utsaga, gammalt subst. till vb. säga.
od: lånat redan i fsv. av mit. -od-, ändelse bildad med ett
urgerm, ö ock något suffix innehållande förgerm. t (sålunda
likartad, om icke alldeles identisk, med urgerm, -opu-, -ödu-. som
ligger till grund för sv. -ad, -nad) i:
Armod, fsv. armodh. mit. armot. -od-, motsv. mht. armuot. t
ön i neutra.
A. I det personliga ordet:
Helgon n., fsv. hœlghon n. pl. med biform hœlghona, -ena
(m.r) pl., väl lånat från fsax. mask. plur. thie helagun de helige
(gen. thero hêlagono o. s. v.), med neutralt genus i svenskan
(underlättat av det gamla bruket att använda neutr. om
personer av båda könen) väl till följd av anslutning till inhemska
pluralformer på -ön, -un, hvilka utan undantag voro neutra.
B. I namn på bär ock frukter.
i. Etym. o. Hist. Av fsv. -ön, -un. t. ex. i hittpon, -un
nypon, swœrdon med obekant betydelse, aldon med biformer
aldin ock yngre aallan ållon; delvis möjligen nyare form i sing.
i st. f. -a till plur. av svaga neutra, men väl väsentl. av ett
urgerm, -na- med föregående vokal. Växlingen av formerna -ön
(-un), -an ock -in kan förklaras dels genom gammalt avljud i
suffixet, dels så, att fsv. -ön, -un vore nom. ack. pl. med
a-omljud (ss. i adj. gamul, usul, aiznur, ipur) till sing. på -an =
urgerm, -ana-, indoeur, -ono- (se Schagerström: Om svenska
bär-och fruktnamn på -ön sid. 12). Dessutom kan -in (t. ex. i fsv.
aldin) vara neutr. till ett adj. med urgerm, stam på -tna- = det
indoeur, tillhörighetssuffixet -ino-, brukat jämsides med andra
bildningar på -an ock -un (se Hellquist i Arkiv f. Nord. Fil. VII
s. 7).
Den svenska ändelsen insattes även i från tyskan lånade
bär- ock fruktnamn, som ursprungl. ock även förr i svenskan
voro svaga femin., t. ex. redan i yngsta fsv. fikon, pœrun,
senare plomon, sviskon o. s. v., även icke bärnamn ss. ostron jämte
östra.
I rent svenska ord synes samma ändelse hava vunnit ökad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
