Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lutherska kyrkans lära om ändlösa straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här var, sa vidt mitt spända öra hörde,
Ej högljudd jämmer, men en suckan blott,
Som luften till en ovig dallring rörde.
Och kom af sorg, från smärtor fri, hvars mått
Jämt för de kvinnor, barn och män sig rågar,
Som hafva hit i stora hopar gått.
Den gode mästarn1) sade: Du ej frågar,
Hvad slag det är af andar, som du ser.
Du må det veta, förrn du längre tågar.
De hade icke syndat; men det ger
Ej nog förtjänst; — dem var ej dopet gifvet,
Som ingång är till tron — hvari du ber.
Då före kristendomen de sett lifvet,
Ej Gud af dem sin rätta dyrkan fått;
Jag själf är en af dessa jag beskrifvit.
För dessa brister, ej för annat brott
Förtappade, vi kväljas blott såvida,
Som vi ha’ intet hopp men trängtan blott.»
På ett annat ställe skildrar han intrycket från
själfva kvalens region sålunda:
»Där suckar tandagnisslan, klagolåt
Gå mot en höjd, där stjärna sig ej tänder,
Sa att jag, skakad först, brast ut i gråt.
Förbannelser på språk från alla länder,
Från djupa, hesa röster ed på ed,
Skrän, nödskri, ångstrop, sammanslagna händer —
Allt gjorde ett tumult, som vidt sig spred
Omkring i denna luft af evig svärta,
Likt sanden, hvirflande kring stormig hed.»
Detta må vara nog såsom exempel från skilda
kyrkliga läger och från skilda tider, huru man
) Skalden Virgilius, som tänkes ledsaga Dante.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
