Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lutherska kyrkans lära om ändlösa straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— l o —
drifvit läran om ändlösa straff. Det är, som om
blodet ville stelna i ens ådror och all tankeverksam-
het förlamas inför detta bottenlösa djup af elände
öfver varelser, skapade af Gud efter hans afbild och
utan sitt eget förvållande införda under ett kort
tidsmoment i en värld, full af synd och frestelser.
Yid tanken härpå svartnar det för ens öga, så att ropet
efter ljus, mera ljus med våld pressar sig fram ur ens
hjärta. Då gifver man gärna den ortodoxe teologen
Kahnis rätt, då han säger: »Man måste erkänna, att
evig fördömelse är en tanke, som knappast kan bäras af
en kristen, medveten om den allmänna syndigheten.»
Men, säger någon, vi tro icke längre på en
materiell eld med svafvelångor och dylikt, och sådant
predikas icke heller numera. Nå väl, jag tror ock
detta delvis vara sant. Dessa hemska eld- och
svafvelpredikningar hafva utan tvifvel under senare
tider måst något tystna. Men saken är ju ändock
i själfva verket densamma, antingen det är en ma-
teriell eller en andlig eld. De namnlösa kvalen,
den helvetiska ångesten, den förtviflade belägenheten
att efter milliarder och åter milliarder år förblifva
i samma hopplösa ställning utan att kunna vänta
någon förändring, utan att kunna hoppas någon
lindring, utan att en ljusglimt någonsin skönjes,
är icke detta helvete nog, som kan komma håren
att resa sig på ens hufvud? Tag bort svafvel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
