Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Några ställen i Ebreerbrefvet och Uppenbarelseboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället i hela nya testamentet, där detta ord före-
kommer — i betydelse af »vedergällning» i juridisk
bemärkelse. Detta harmonierar väl med det gam-
maltestamentliga talet om »hämnd», om att »Herren
skall döma sitt folk» och om att »falla i lefvande
i Guds händer».
Låtom oss nu skärskåda dessa gammaltestament-
liga uttryck i det sammanhang, hvari de förekomma
i gamla testamentet.
I 5 Mos. 32: 35—37 läsa vi de orden: »Min är
hämnden och vedergällningen, sparad till den tid, då
deras fot skall vackla. Ty nära är deras ofärds dag,
och hvad dem väntar kommer skyndsamt. Ty Her-
ren slcall sJcafa rätt åt sitt follc, och öfver sina tjänare
skall kan förbarma sig, när han ser att deras leraft
är borta och att det är ute med både små och stora.
Då skall han fråga: Hvar äro nu deras gudar, klip-
pan, till hvilken de togo sin tillflykt.» Dessa ord
talade Herren genom Mose till det affättiga Israel.
Huru Herrens hämnd och vedergällning yttrade
sig, se vi t. ex. af v. 22, där det heter: »Ty min
vredes eld är upptänd, och den brinner ända till
dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda
och förbränner bergens grundvalar.» Och åter v.
26, 27: »Jag skulle säga: ’Jag vill blåsa bort dem,
jag vill göra slut på deras åminnelse bland män-
niskor,’ om jag icke fruktade, att deras fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
