Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Några ställen i Ebreerbrefvet och Uppenbarelseboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då skulle förtörna mig, att deras ovänner skulle miss-
tyda det, att de skulle säga; ’Vår hand var så stark,
det var icke Herren som gjorde allt detta.’»
Tänker nu Herren med all denna »hämnd och
vedergällning» helt och hållet fördärfva sitt affälliga
folk? Nej, visst icke. Tvärt om säger han i v. 39;
»Sen nu, att jag allena är det, och att ingen Gud
finnes jämte mig.» Det är detta, han vill lära
människorna. Och han fortsätter, sägande; »Jag
dödar, och jag gör lefvcmde, jag har slagit, men jag
helar och. Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.»
Sådan är afsikten med Guds »hämnd». Hans nit-
älskan mot synden och mot dem, som hängifva åt
synden, är förskräcklig, men han slår för att, då
slagen fått förödmjuka, få hela. Detta är en gudom-
lig hämnd.
När nu Ebreerbrefvets författare tillämpar dessa
ord på nya förbundets affällingar, som hafva att
vänta ett ojämförligt värre straff, så måste natur-
ligtvis ändamålet med detta straff vara detsamma: Gud
slår men helar ock. Gud måste med sin vedergäll-
ning hafva ett ändamål, som är honom värdigt. När
människor hämnas, så är det deras syftemål att_/o’r-
därfva sina motståndare; när Gud hämnas, så är hans
mål att på denna väg upprätta sina fiender genom att
borttaga deras ondska och fiendskap.
Detsamma läsa vi t. ex. i Es. 59: 17, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
