Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blomman på Löfsjöfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likt en fridens engel vinkade hon tillbaka mot Nils; i
hennes blick låg en välsignelse, och från hennes läppar hörde
ynglingen än en gång dessa ord:
»Gud signe dig, min vän!»
* *
*
Åter hade trenne år flyktat. Vinterns drifvor flydde för
vårens sol, och sjöarne hade kastat af sitt istäcke. Tjädrarne
slogo sitt kärleksspel i de klara vårmorgnarne, och orren
bullrade sin muntra visa.
På en af de vägar, som från Vermland leder upp till
finnskogen, vandrade en högrest man. Hans drägt, ehuru sliten,
vittnade derom, att vandraren sett bättre dagar, men hans
ansigte talade om utståndna mödor, qval och strider. Oroligt
skyndade han framåt, som om marken bränt under hans fötter,
och, kommen upp på ett högt berg, från hvilket han såg
hembygden i fjerran, satte han handen för pannan och gret. Han
tänkte denna stund, hvad sångaren säger:
»Kanske för sent står de älskades son
Vid grafvarnes marmor och gråter.»
Den orolige vandraren var Nils. Sedan han den kulna
höstqvällen tagit farväl af Anna, reste han, ehuru den gamle
fadrens förbannelse och dottrens tårar stundom gjorde honom
orolig. Hans kurs afslutades emellertid, och han skulle nu på
våren emottaga en befattning som bruksinspektör, då hans
fästmö plötsligen skickade hans ring tillbaka. Hon insåg
slutligen, att Nils icke älskade henne utan hennes förmögenhet,
och enligt sina föräldrars råd bröt hon sin förbindelse med den
unge mannen. Vid denna motgång förlorade Nils modet; hans
vänner och kamrater, som sårats af hans högmod, skrattade åt
hans nederlag, och när härtill den jobsposten, att en med
bruksegaren beslägtad person fått inspektorsplatsen, anlände, reste
Nils till utlandet för att der söka lyckan och, som han
trodde, aldrig komma åter till fäderneslandet.
Men lyckans stjerna tindrade endast på afstånd, och Nils
fann aldrig den samma. Motgångarne följde honom, och nu,
i försakelsens och nödens timmar, greps han af en brinnande
hemlängtan. Italiens himmel var skön, men skönare föreföll
honom nu den stjernepell, som hvälfver sig öfver norden; han
kunde icke förglömma sin hembygd med dess dånande forsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0026.html
