Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomman på Löfsjöfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dess furors högtidliga sus. Och för hans själs öga
framstod nu skönare än någonsin den förskjutna blomman på
Löfsjöfallet. Hennes klara, vänliga blickar lyste som oftast emot
honom, hvart han reste; men det tindrade tvenne tårar i hennes
ögon, tyckte han. I sina drömmar såg han henne som en
vissnad blomma och slutligen beslöt han att, ehuru arm och
förödmjukad uppsöka sitt fädernesland och sin forna brud. Så
kom han åter till Sverige, och nu såg han från den plats, der
han stod, de blånande bergen i finnskogen.
Nils påskyndade sina steg, och när dagen började lida
mot sitt slut, stod han vid Tallåsen; men han stannade icke
der, utan skyndade till Löfsjöfallet. En aning sade honom, att
han skulle hasta dit, och han följde den manande rösten.
Vårens sångare sjöngo i trädens toppar liksom förr, de
kära lekplatserna bland dalarne voro qvar, hvarje sten, hvarje
träd hade något minne att omtala. Allt var qvar, allt i
hemmets dal var sig likt, och Nils utropade med Frithiof:
»Allt är som förr, blott jag är annorlunda.»
Nu stod han vid den låga kojan, den älskade Annas hem.
Skulle han våga att träda in? Skulle han icke mötas af den
underrättelsen, att den åter så kära Anna var död? Han
stannade och lyssnade, han hörde gamla Mats med bruten röst läsa:
»Snart, till den strand, der böljor sig ej häfva
Lik arkens trötta dufva, skall du sväfva;
Till Herdens famn, lik rädda lammet ila
Och der få hvila.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
