Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hanna, ett minne från Fryken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Jan från Fryksände nu blef hufvudmannen i sällskapet,
att han blef den, på hvilken alla lyssnade.
Jan var en liten, men starkt bygd man. Hans ansigte
var starkt påverkadt af Amerikas sol, men de illmariga, lifliga
ögonen voro lika som förr. Han tog nu på sig, den hemkomne
mannen, en mäkta öfverlägsen min, han såg på sina åhörare,
liksom han velat säga: »Hvad har ni, stackare, sett i verlden
mot jag? Ni vet knapt, hur det ser ut kring Fryken, och
jag har varit öfver oceanen».»
Han berättade:
»Innan man kommer till Amerika, måste man öfver
Atlanten, må ni tro. Der gå, hvilket ni mej tror eller icke,
vågor så höga som bergen i Fryksdaln.»
»Nu får du allt pruta med dig litet, Jan», ropade en
röst.
»Antingen ska’ ni vara tysta eller också jag», förklarade
Jan, som blef betydligt stött deraf, att någon tviflade på hans ord.
Erik fylde genast ur den på bordet stående flaskan
berättarens glas, de kringstående uttryckte högljudt sitt ogillande
öfver, att Jan blifvit afbruten i sitt föredrag, och denne,
försonad igen, fortsatte sin skildring.
»Under flere dagar», så förtäljde han, »ser man solen
gå upp och ned i hafvet, och emellanåt visar sig sjöormen.
Jag såg med egna ögon den fula besten. Han hade en stor,
väldig man, och om jag säger, att han räckte från Berghult
och hit, så har jag icke tagit till för mycket.»
»Icke heller för litet», hviskade spelmannen i sin väns
öra. Denna påminnelse förskaffade dock den hviskande en
ganska onådig blick från Jan. Den senare fortfor dock:
»Så kommer man slutligen efter sju sorger och en nöd i
land. I Amerika, ska’ ni tro, lefver man annorlunda än här
i vårt fattiga Sverige; der borta i vestern begagnas hvetebröd i
hvardagslag. Visst får man arbeta äfven der, man måste hafva
någonting för sig, om man skall få något i och på sig, men i
Amerika har man mycket större dagspenning än annorstädes.
Men nu, godt folk, vill jag omtala en sak. I Kalifornien, ett
land långt i vester, hafva stora guldlager nyligen blifvit
upptäckta, och der skär man i dessa dagar guld med täljknifvar.
Jag hade en kamrat, som reste dit fattig som en kyrkråtta,
men nu är han millionär.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
