Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hanna, ett minne från Fryken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hannas ögon tårades. Allt var sig likt, men de hade pröfvat
mera nu, de hade seglat ett stycke på detta haf, som den
silfverlockige läraren talte om, och hans ord hade besannats.
När hemresan öfver Fryken företogs, var den åldrige
prosten med i den båt, som förde brudparet. Frisk tonade
sången öfver den lugna sjön, fiolerna klingade en brudemarsch,
men på prostens uppmaning, sjöngo slutligen alla med förenade
röster:
»Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Du nalkas, ljufva sommar!
Då gräs och gröda gror.
Med blid och liflig värma
Till allt, som varit dödt,
Sig solens strålar närma;
Och allt blir återfödt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
