- Project Runeberg -  Bland furor och granar /
50

(1888) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dalkullan.

Efter en gammal veterans berättelse.

»O, qvinnans värde, tyst och blygt och stilla,
högt i det stora, älskvärdt i det lilla!
Som våren oförmärkt klär lunden grön,
Som blomstren dofta, som en hjertlig bön
med slutna läppar genom himlen färdas,
Så qvinnans handlingar, den dyrkansvärdas.»

Esaias Tegnér.


Det var år 1788. Hotfulla moln nalkades Sveriges kuster
öster ifrån; det likade sig åter att blifva ett nappatag med
»arffienden», och mången soldat tog med bister min ned
det rostiga geväret från väggen och eftersåg, huruvida det
ännu var i brukbart skick. Till det fredliga Dalom hade
äfven hunnit rykten om, att krig och ofred stode för dörren;
men de redlige dalamännen, som hjelpte Engelbrekt och kung
Gösta i forna dar, gingo dock lika lugna och trygga som
vanligt bland sina skogar och berg.

Vår berättelse förflyttar oss dit, till denna gamla och
minnesrika bygd, der ännu en qvarlefva finnes af det storsinta
slägte, som framträder så mäktigt i svenska folkets häfder.
Der skådar man ännu här och der bland bergen i de
undangömda dalarne en patriarkalisk enkelhet i seder, en redlighet
och ett allvar, som fröjdar fosterlandsvännen att se i våra dagar,
då det fäderneärfda, det enkla och allvarliga mer och mer tyckes
öfvergå till traditionen.

Det var en strålande vårdag. Solen sken så klar från
den högblå himlen, och fåglarne sjöngo glada i skogen. En
mild vestanvind förde orrens toner ned till byn, der allt syntes
vittna om lif och glädje. Bäckarne sorlade och sjöngo under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free