Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tack för att du har varit mig trogen», återtog Svärd.
Jag hörde väl af Vass, att han sökt vinna din hand, men ock
af ditt svar, att du aldrig gifvit honom något hopp. Min
fångenskap hade väl ingifvit honom den tron, att jag stupat på
Suttula hed, helst som han der öfvergaf mig, när jag anfölls
af några svartskäggiga ryssar, sedan jag redan förut blifvit
sårad. Men tack derför, att du varit mig trogen!»
Svärd hade stått bakom några träd och lyssnat till det
samtal, som förts mellan Vass och Anna. Hans kind hade
blifvit blek, när han såg Vass sitta så förtroligt vid Annas
sida, och den tanken, att hon ej längre var honom trogen, hade
nära nog sönderslitit hans hjerta. Han såg med en smärtsam
blick på sin stuga, på skogen och naturen der omkring och
stod just i begrepp att för alltid säga farväl till dessa kära
ställen, då han af samtalets vändning hörde, att Anna ville
vara »sin döde vän trogen». Då föll en tår ned på Svärds
väderbitna kinder, då ljusnade naturen omkring honom; den
gröna äreporten vid grinden, hans förlofningsfest och sjelfve
Munter stodo fram som glada minnen för hans själ.
»Ack, käre Svärd, hvar har du varit?» frågade Anna
och såg med en deltagande, men glädjestrålande blick på honom.
»Låt oss nu endast fröjdas öfver att ega hvarandra. När
vintern kommer med sina långa qvällar, skall jag omtala ett
och annat från min fångenskap», lofvade Svärd.
Svärd hade förts af de ryske krigarne långt in i Ryssland,
der han tillbringat de år, han varit borta, i fångenskap. Under
senare delen af den samma hölls han till arbete, hvarvid han
sysselsatte sig med slöjd. Han sökte genom träget arbete
fördrifva sorgen och saknaden. Dock plågade honom ständigt den
tanken, att Anna skulle anse honom vara död. Svärd trodde
icke, att öfverheten i Ryssland hade reda på honom under den
senare tiden af hans fångenskap. Han lyckades fly och nådde
efter otaliga besvärligheter fäderneslandet och det kära Dalarnes
berg. Om Anna lefde eller ej, var honom obekant, och när
han nalkades hemmet, tordes han knapt fråga derefter — men
hon lefde och var trogen. Alla mödor, alla bekymmer voro
nu glömda!
När aftonen sänkte sina skuggor öfver jorden, och
blommornas kalkar slöto sig, sutto Svärd och Anna ännu qvar.
De voro så lyckliga att åter ega hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
