Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bedrägligt hopp framdrogo gång på gång och allt mer
öfvertygande sina skäl, och till sist beslöt Kerstin att stanna qvar.
Hon samtalade sedan med Brita och Karin om saken,
men de afrådde henne.
»Mins du inte, ’ur morfar varnade dig för ’ögmod, när
vi reste. Jag skulle inte vilja vara på ett så fint ställe, ty
bortskämd blir man, sir du», varnade Karin med vänlig röst
och såg på Kerstin med sina trofasta, ärliga ögon.
Kerstins beslut blef dock allt fastare, ju mera hon tänkte
på saken, och hon samtalade nästa dag med patronessan härom.
Hon skulle nu en tid bortåt vara med sina kamrater i
trädgården, till dess de rest hem.
Studenten och Kerstin sågos nu ofta tillsammans, glädtigt
och muntert samspråkande, och det undgick ej de båda andra
kullornas uppmärksamhet, att Kerstin gerna trifdes i Adolfs
sällskap. De tre flickorna gjorde under sommaren utfärder i
den sköna nejden, men Kerstin talade ej med de andra kullorna
om sitt förhållande till studenten. Mer och mer blef det klart
för dessa, att bevekelsegrunden till hennes antagande af tjenst
vid herrgården icke var god.
Nu skulle hennes kamrater resa hem nästa dag, och de
voro derför glada, ehuru glädjen grumlades deraf, att Kerstin
under närvarande omständigheter skulle stanna qvar.
»Låt nu icke den der sprätten med snömössan lura dig,
utan kom i’åg din trofaste Olof», sade Karin, när hon på
morgonen räckte Kerstin handen till afsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
