Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
»Helsa hit någon gång, huru ni mår der uppe vid Siljan»,
bad hon, när Kerstin fattade låsvredet för att öppna dörren.
»Nog ska’ jag ’elsa ’it och komma i’äg ’errskapet, om vi
lefva.»
När Kerstin vandrade genom parken, mötte hon Adolf
och hans unga brud. Sä hade hon gått vid hans sida mänga
gånger, men det visste icke hans fästmö.
Det unga paret stannade, när de mötte kullan, och när
fröken fick veta, att Kerstin skulle leruna herrgården, räckte
hon sin handskprydda hand fit henne. Adolf var alldeles för-
vånad öfver den förändring, som försiggått med Kerstin.
»Lycka till att ’afva roligt och nöjsamt nu», utropade
hon till afsked.
Kerstin gick, och snart vandrade hon hemåt på vägen,
der hon och Olof sistlidne vinter sutto på vägkanten och sprfi-
kade. Nu hade hon liksom han en »bog» pfi ryggen, och’ sorgsen
var hon också. Dc höga asparne susade ett farväl till henne,
-och när hon såg tillbaka, kunde bon ännu se taket på herr-
gärdsbygningen höja sig öfver träden.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
