Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnskytten, berättelse från Llyods tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, Gud, dig förbarme! Det small samma stund
Deråt, som Lloyd skjutit, han skådar
Sin dristiga, trogna, värderade hund —
Den synen ej godt syns bebåda.
»Hvad», sade Herr Lloyd, »hvad i verlden jag sköt?
Min hund! Ack, det var mycket värre!
Ty Elg, du, jag tror, att Jan Svensson jag sköt —
Förbarma sig Gud och vår Herre.»
Och jägaren slår sig för panna och bröst
Och ropar: »Min vän har jag skjutit!»
Och eko i bergen mångdubblar hans röst,
Som fasar vid blodet, som flutit.
Den skjutne Jan Svensson Herr Lloyd med sig tar
Och läkaren honom besigtar.
En kula, ingången i örat, satt qvar —
Det skottet ej illa var riktadt.
Presten och domaren Herr Lloyd reser till,
Hvad lag bjuder, det vill han lida.
Och enkan, den arma, han ock hjelpa vill.
Sin dom nu Herr Lloyd får afbida.
Der sitter den enkan med barnena små
I fattigdom, sorger och gråter;
Men Gud henne styrke, han allt kan förmå,
Gud hjelper, hugsvalar, förlåter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
