Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett minne från Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett minne från Vermland.
»Ofta, när i furans krona
Fläktar fara, vindar hvina,
Sänder jag från denna klippa
Tyst min tysta suck att flyga:
O, min ende, kom tillbaka.
Kanske, fast så svagt den ljuder
Har likväl den starka vingar,
Kan som svalan klyfva vinden,
Genom rymder nå min älskling,
Efter kärleken är väldig,
Mäktar mer än allt på jorden.»
J. L. Runeberg
Det var mig alltid kärt att vandra ett stycke bort från staden,
när dagens arbete vid skolan var slutadt. Inkommen i
den närbelägna gran- och furuskogen tyckte jag mig vara
bland kära barndomsvänner, och månget bleknadt minne
från hembygdens dalar framstod åter lifligt under dessa
vandringar. När man så der går och omedvetet återkallar lifvets
skönaste minnen, barndomsminnena, händer det, att man vandrar
ett stycke längre, än man annars skulle göra, och derför
inträffade stundom, att jag, försjunken i ljufva erinringar, befann
mig vara ganska långt från staden.
En klar höstdag vandrade jag tämligen långt bort på en
väg, som jag förut ej gått. Min uppmärksamhet fästes då vid
en liten, mycket liten stuga, belägen invid skogsbrynet. Hennes
tak var belagdt med jord, vissnadt gräs vajade för vinden på
det samma, hyddans väggar voro grå, men glädje och trefnad
lyste fram ur det lilla fönstret. Jag gick närmare på den
smala stigen och såg blommor i fönstret och bland blommorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:33:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/furoroch/0105.html
